Inger Mari

11 maj 2010 08:28

En stor og varm klem dere i 52:an
Fra oss i Bodö.

Sussi

11 maj 2010 08:29

Usch.. Vad ledsen jag blir av att läsa ditt inlägg. Även om jag förstår vad du menar med det du skriver. Jag har själv en gammal hund som börjar visa tendenser på att just bli gammal. Även om beslutet är svårt att ta så måste det ju göras. Vi har ju fördelen att ta beslutet att inte låta våra kära husdjur lida..

Jag känner med dig
Skickar massvis med tröstkramar

Berith

11 maj 2010 09:04

Tack Inger-Mari och Sussi ..Varma kramar till er båda !

Mita

11 maj 2010 09:30

Just nu ser jag knappt vad jag skriver för tårarna. Jag vet vad du går igenom och är så ledsen för din/eran skull. Ta vara så mycket det bara går på dom sista dagarna.
Varmaste tröstekramen till dig.

Berith

11 maj 2010 09:51

Tack Mita , det kommer jag verkligen att göra , varma kramar till dig min vän *ler genom tårarna*

Helena

11 maj 2010 09:52

Åh Berith! Jag vet precis hur du känner. I lördags var jag tvungen att åka hem till grannen och identifiera vår ihjälkörda katt... Vår lilla älskling och min äldste sons "dotter".... Går fortfarande i dimma och sorg över vår underbara Pärla. Storsonen sörjer så och jag blir så bekymrad över honom. Den katten var hans allt och det är hemskt att försöka trösta när jag själv gråtit så att både ögon och huvud värker. Sorg hör, liksom glädjen, till livet..... Men usch vad ont det gör!
Känner med dig och skickar stora varma kramar!
/Helena

Berith

11 maj 2010 09:58

Ja , Helena , sorg hör livet till , och vi möts alla av den för eller senare på ett eller annat sätt ...
Jag beklagar din son och din sorg , jag vet hur det känns...och det känns ...det blir tomt/är tomt och det gör ont , jag känner med er !!
Varma kramar =))

Vicke

11 maj 2010 10:06

det är alltid tungt att missta en familjemedlem, jag tänker på dig

Berith

11 maj 2010 10:28

Tack Vicke !! Varma kramar till dig ...

Pisan

11 maj 2010 11:16

Nämen vännen! Åh så sorgligt. Känner så med dig... Varma styrkekramar från mej!

Berith

11 maj 2010 12:31

Tack vännen , varma kramar till dig =)

wiper

11 maj 2010 12:51

Vad tråkigt att höra. Jag känner verkligen med dig och din familj. En hund blir en familjemedlem. Det blir tomt och konstigt. Bra att du släpper ut sorgen.

Tänker på dig och känner med dig.

Sköt om dig
varma kramar

Berith

11 maj 2010 13:18

Tack Wiper , Varma kramar till dig vännen ! =)

Inga-Lill

11 maj 2010 14:44

Åh, nej stackars, stackars dig, ja hela familjen det är det värsta som finns. Tyvärr så kan man inget annat göra än att se till hundens bästa. Jag fasar för den dagen, då båda taxarna är snart 14 år, men jag förstår att dagen närmar sig fast jag inte vill. Jag är så ledsen för er skull, för jag har varit med om det några gånger men det gör lika ont varje gång. Många är de som säger "det är ju bara en hund" men för oss som har dem nära oss är det inte bara en hund. Det är en familjemedlem, det kan man inte bara avfärda hur som helst. Önskar jag kunde trösta dig på något vis men jag kan bara säga att sorgen blir lättare bara det gått ett tag men det där taget brukar bli ett långt i alla fall. Jag har gråtit floder när vi har varit dags att låta jyckarna vandra iväg in i evigheten och då hjälper inga tröstande ord, tyvärr.

Kramar i mängd till er alla.

Marina

11 maj 2010 15:43

Hej min goda vän.

Jag känner och förstår hur du känner det nu i denna svåra stund. Ett är husdjur precis som en familjemedlem. Har själv haft djur. Så jag vet hur det känns att mista en nära anhörig, familjemedlem. Min älskade labdrador som jag fick avliva saknar jag så mycket, han var underbar snäll hund.

Förstår dig helt och hållet. Det är ett jättesvårt beslut att ta, men det är en del av myntet att vara djurägare. En mynt har två sidor. Eller som du skriver det och kallar det för Medaljen.

Djuret slipper pinas och lida sedan efter den har vandrat över till andra sidan, änglastaden. Man får försöka se det positivt i det svåra att de har det bra där på andra sidan.

Ett djur är så oerhört beydelsefullt för den enskilda människan och djuret, djuren är alltid glada även om man själv är på dåligt humör.

Försök att ta vara den sista tiden tillsammans med ditt djur och det vet jag att du gör. Var stark i denna svåra stund och det är rätt att sörja. Min mamma har hundar och haft flera hundar som har vandrat över och hon storsörjer flera veckor och gråter mycket. Hon har tre hundar för närvarande varav en är 12 eller 13 år. Jag kommer sakna den hunden sedan när det är dags.

Skickar massor med styrkekramar och tänker på er.
Var stark även om det känns väldigt jobbigt just nu. Jag vet hur det känns.

Kraam till er.

Berith

11 maj 2010 15:48

Tack för dina ord Inga-Lill ...
Ja det gör verkligen ont att ta ett sådant
beslut , jag har varit med om detta några gånger
och det är lika jobbigt varje gång...
Det är som du skriver inte "bara en hund" , utan det är en familjemedlem som man tar farväl av...
Sorgen och saknade kommer att sitta i ett bra tag , men det är som det är och det är bara att göra det bästa av det....
Varma kramar till dig min vän och klia "grabbarna" lite extra bakom örat ...

Marina

11 maj 2010 15:55

Hej igen
Jag skrev ett inlägg ganska långt bak i tiden.
Se -21 och garanterat myggfritt ;))

http://maxmax.bloggplatsen.se/2010/02/23/2584656-21-och-garanterat-myggfritt/


Jag förstår att du kommer sakna denna underbara fina hund och skickar massor med tankar och styrkekramar.
Kraaaam

Berith

11 maj 2010 15:55

Tack Marina för dina ord =)
Ja det är inte lätt att skiljas från dem ,
de är ju en familjemedlem och de lämnar ett
väldigt stor tomrum efter sig ...
Vi har haft många hundar genom åren och det är lika jobbigt varje gång...de är ju egna individer med egen personlighet , precis som vi människor ...
Tack än en gång vännen , varma kramar till dig =)

Berith

11 maj 2010 15:56

Ska kolla in det inlägget , kram =))

Monica

11 maj 2010 16:01

Kära Berith...jag vet precis hur du känner det nu, vi var med om samma sak i höstas när vår älskade lille Fritte(katt) fick sluta sina dagar efter nästan 18 år. Han var ju gammal och blev dålig bara ett par dagar innan vi tog beslutet att han skulla få somna in.Vi grät allihop i familjen och vi saknar honom mycket. Vi var utan katt i två dagar bara, sen fick vi hem vår lille Sigge som är vår lille ögonsten numera. Jag tänker på fritte nästan varje dag, men inser att vi hade tur som fick så många år med honom.
Jag tänker på er hela familjen i denna svåra stund!


Tröstekramar i mängd!
Monica

Berith

11 maj 2010 16:10

Tack Monica för dina ord =)
Ett husdjur är en familjemedlem och de lämnar
ett stort tomrum efter sig ....
Varma kramar till dig vännen =)

A-L

11 maj 2010 16:44

Inte mycket till tröst men jag vet vad du/ni går igenom:(..Lillen lämnar ett tomrum men ni tänker på hans eget bästa och det tror jag han uppskattar. Han kommer alltid att finnas i era tankar och hjärtan. Massor av tröstekramar!

Berith

11 maj 2010 19:08

Tack A-L för dina ord ...ja ett stort tomrum kommer det att bli efter honom ...
Varma kramar =)

Monica

11 maj 2010 19:42

Vet precis också hur du känner, det är inte roligt att ta såna beslut, men man måste ju och det är av välgärning och kärlek man tar dessa svåra beslut. Saknaden är så stor efter ett kärt husdjur, stackars dig...
Kramar*

Carola

11 maj 2010 20:21

Denna fina dikt fick jag när vi var tvungen att ta bort vår älskade tik Embla,för 1år sen.Delar gärna med mig avden till dig!

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.


När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,

så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner

så att de kan springa och leka tillsammans.


Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,

och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla

blir återställda till hälsa och vigör;

de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,

precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.


Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;

de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans,

men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.


Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.

Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,

hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut

i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.


Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,

dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,

och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur

som så länge varit frånvarande från ditt liv

men aldrig från ditt hjärta.


Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

Berith

11 maj 2010 20:34

Tack Monica ...ja det kommer verkligen att bli stor ...
Varma kramar till dig =)

Tack Carola , viken underbar dikt *torkar tårarna *
Varma kramar =))

Margit

11 maj 2010 22:48

Berith!
Narurligtvis så ska du dela med dig av denna smärta och sorg...att avsluta vovvens liv...när ålder, sjukdom "tar över".HUNDEN är ju Så speciell för den som har den...den tillgivenhet och hundens tillit,,,ja den är stark!
Låt känslorna du nu har/känner..få utlopp i ord..även i bloggen!!!
Trots att vi är många som "bara känner varandra" genom /i nätet/blogen....så finns det en STARK närhet till varandra...och då fär man skriva av sig...det man känner att man vill. Tyck inte att du gör nåt fel genom det!!!
Livet är för oss alla...sol och moln..omvartannat...och att få dela antingen det ena ellerdet andra...känns alltid bättre!!!
En stor KRAM från hela mitt hjärta går till dej denna stund!!

susanne

12 maj 2010 06:51

skickar tröste kramar!

Sussi

12 maj 2010 07:19

Godmorgon.
Ville bara kliva in och önska dig en så bra dag du bara kan.. Tänker på er och "Lillen"..
Kramisar

Marina

12 maj 2010 07:19

Hej och god morgon vännen

Varsågod, det var så lite så.
Hoppas att du har sovit gott i natt fastän du har det jobbigt just nu. Man får ta en dag i sänder.


Var tillsammans med din älskade hund så mycket möjligt och ta vara på den sista tiden så mycket det går och försök se positivt framåt även om det är jättesvårt beslut. Man får se det så att man ska göra det bästa för djurets skull, det känns lättare då fastän det är jättesvårt beslut som ska tas. En som vet hur det är.


Skriva om det är jättebra i sin blogg, hemsida precis som en ovanstående skriver och håller med om det fullständigt. Låt känslorna få utlopp.


Tänker på dig vännen.
Skickar massa tröstkramar och styrka till dig.

Kram

Berith

12 maj 2010 07:54

Tack Margit *rörd* Ja du har så sant i det du skriver ...tänk så många go´a vänner man har här och so känner med en i både glädje och sorg...
an blir var i hjärtat av alla go´ människor här i cybervärlden som tänker och bryr sig *rörd*
Tack än en gång vännen , varm kramar =))

Tack Susanne , varma kramar till dig =))

Godmorgon Sussi , tack vännen , det värmer i det sorgsna hjärtat *rörd*
Varma kramar =))

Godmorgon Marina min vän =))
Tack för din omtanke *rörd*
Jag sover aldrig riktigt bra , men nu sover jag extremt dåligt , vrider och vänder mig och har
svårt att koma till ro ....
Gruvar mig lite inför fredag , då vi ska ta ett sista farväl av "Lillen" *gråter*
Jag är en "känslomänniska" , så sorgen får flöda fritt *ler*
Tack än en gång vännen för din omtanke , varma kramar *ler*
Varma kramar =))