Daniel

14 maj 2010 08:02

Så vackert skrivet om livet om glädje & sorg. Och att uppskatta livets guldkorn, vardagens glädjeshots

Berith

14 maj 2010 08:27

Tack Daniel =))...ja varje dag har sina "glädjeshots" ;))
Varma kramar =))

Mita

14 maj 2010 08:58

Ja du Berith, våra älskade änglahundar. Hoppas dom har det bra och kan springa fritt och leka över blommande ängar. Alla håller sams och ingen är bättre än den andre.Tänk om det vore så här på jorden.
Sitter här och tittar ut genom fönstret,regnet strilar ner.Men som sagt,det är ju bättre med regn före midsommar,så det blir förhoppningsvis skönare sen.Varmare är det i alla fall. Grönskan kommer väl explodera sen efter regnet.
Mina tankar är hos dig ska du veta.
Kramar om och tröstar,

Berith

14 maj 2010 09:10

Tack Mita min vän =))
då det är våran tur att gå över bron , så möts
vi av våra änglahundar och då skils vi aldrig
mer från dem ...det är min tro =))
här är det mulet , men uppehåll än så länge...
Varma kramar till dig vännen ....

Carola

14 maj 2010 09:47

Tänker på er!!

Kram

Berith

14 maj 2010 09:52

Tack Carola , varma kramar till dig !=)

Marina

14 maj 2010 10:17

God morgon, god morgon min underbara goa snälla vän.

Så fina vackra fina ord du skriver om sorg och glädje och det stämmer som du skriver. Man måste uppleva både motgångar och medgångar för att känna uppskattning, se guldkorn i livet.
Det är de små guldkornen som är så viktiga.

Alla är vi känslomänniskor mer eller mindre.
Du skriver så fantastiskt bra och du är duktig på att utrycka dig. Det är en talang du har fått och du vårdar den så väl. Jag behöver bara gå till mig själv, jag har inte alltid lätt att utrycka mig, men man försöker göra det bästa man kan. Mer än så kan man inte göra. Sedan om man skriver så andra inte riktigt förstår så får man fråga den vederbörande. Bättre det än inte fråga alls.

Du har en skrivande och berättande talang.
Du skulle kunna bli författare om du inte redan är det. Skriva en bok och ge ut, det skulle du komma långt på.


Önskar dig en fin och minnesvärd dag.
Har mina tanker hos dig och din familj nu Lillen vandrar över till andra sidan idag. Han får det jättebra där han träffar alla andra och lever lyckligt uppe i himmeln.

Många tröstekramar till er allesammans.

Kraam

solan

14 maj 2010 10:22

Hej!!!Halkade in på din blogg.
Och blev kvar i timmar
Hälsningar från ett regnigt Malung....

Sussi

14 maj 2010 10:27

Du har så rätt.. Skulle man inte få vara med om nedgångar skulle man heller inte uppskatta framgångar och glädje på samma sätt. Även om det kanske inte känns så nu så kommer smärtan bli lättare och lättare och bara goa roliga och gulliga minnen kommer vara kvar sen..
Men fram till dess måste man få sörja..

Kramisar

Berith

14 maj 2010 11:00

Tack Marina min vän , dina ord värmer i det sorgsna hjärtat =))
Jag är en "känslomänniska" och är alltid i mina känslor här och nu ...men det har du nog redan märkt och förstått...
Varma kramar till dig =)

Hej Solan, och tack för ditt besök och kommentar =)
Du är alltid välkommen tillbaka =))
Varma kramar =)

Ja Sussi , först måste man få sörja , det har du så sant i =)
Varma kramar =)

wiper

14 maj 2010 11:14

Du skriver så målande och bra. Det är så rätt det du skriver om motgångar. Skönt att man inte är som ett rakt streck utan kan känna även om det är smärtsamt ibland. Känner verkligen med dig som mist din hundvän. Du kan verkligen ta vara på guldkornen i livet och jag tycker du lever efter "Mindfullness" det jag försöker lära mig. Vad fint och rörande skrivet på slutet.

Sköt om dig kära vän
Varma kramar från wiper

susanne

14 maj 2010 11:28

sänder dig glädje kramar som ska stärka dig!

Vicke

14 maj 2010 11:30

ja, allt har sin motpol och det måste vi få en del av tyvärr

Hillman & Illerson

14 maj 2010 12:20

Vi lovad Lillen att vi skulle besöka dig och sånt måste man hålla även om vi bara är taxar. Tänk om vi bodde lite närmare så skulle vi kunna gå in till dig och pussa dig jättemycket för det är vi bra på. Tänk i alla fall på att Lillen har det bra nu även om han saknar dig.

Taxpussar i mängd.

Eva Sundberg

14 maj 2010 13:33

fint skrivet om lillen .... tårarna rann .... jag minnns.... klappa om honom från oss!

Monica

14 maj 2010 16:35

Käraste vännen.....så fint du har skrivit!

Ord känns så tomma att skriva en sån här dag i din blogg, men du vet att jag tänker på dej och hela din familj och jag vet precis hur jobbigt och ledsamt ni har det just nu.


Stor kram till er alla!

Berith

14 maj 2010 18:18

Tack Wiper min vän , ja jag lever verkligen i nuet och ÄR i min känslor ....
Varma kramar till dig vännen =)

Tack Susanne , det var snällt , de behövs , varma kramar tillbaka till dig =)

Ja, Vicke , tyvärr är det så , varma kramar =)

Tack Hillman och Illerson , ni är så söt och omtänksamma och ni är alltid välkomna hit =)
Ja "Lillen" hr det bra nu i sin hundhimmel , men det är fruktansvärt tom och tyst , han lämnar ett stort tomrum efter sig ....
Hälsa eran go´a matte så gott och be henne klia er lite extra bakom örat från mig =))
Varma kramar =)

Tack Eva min älskade "syster" ....Varma kramar *rörd*

Tack Monica min vän , varma kramar till dig =)

Inga-Lill

14 maj 2010 18:29

Jadu det är många som fått gå före, både djur och människor. Hundarna och papegojan har dock fått en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Idag så minns jag dem med glädje och jag minns allt bus de gjorde som valpar och gojan blev nog aldrig riktigt vuxen. Jag har i alla fall lärt mig något med alla dessa djur som varit "mina", de tillhörde näturligtvis hela familjen men det var jag som följde dem till sista vilan. Mången tår har trillat ner för mina kinder när jag tänker på hur svårt det är för dig och gubben din, just denna dag.

Varma kramar i mängd.

Berith

14 maj 2010 19:03

Tack Inga-Lill för dina ord , ja
"Lillen" har haft en del föregångare som jag / vi
har följt till sista vilan , men då har det funnits fyrfota vänner kvar här hemma då vi kommit hem igen , naturligtvis sörjde jag även dem , men det gick ändå lättare då man hade de som mötte en då man kom hem med sorgtungt hjärta.....
Tack än en gång vännen , varma kramar till dig och de dina =)

Ulla

14 maj 2010 19:44

Berith, jag har så svårt att finna ord, men jag vet att våran änglahund och din änglahund kommer att ha roligt tillsammans, tittar ner på oss ibland när dom har tid, varma tankar och kramar till er.

talisten.bloggplatsen.se " title="http://40- talisten.bloggplatsen.se " target="_blank">av irja

15 maj 2010 01:40

Kära Berith !!!
Tänker på dig,visst är det så, sorgen och glädjen vandrar tillsammans,och man blir ödmjuk som människa, efter många sorgeliga händelser, och ser det vackra i de små, små tingen....HA det bäst vännen.... Kram IA......

Berith

15 maj 2010 07:57

Tack Ulla , ja våra älskade fyrfota familjemedlemar , har det bra tillsammans där på andra sidan regnbågsbron och de vakar över oss från sin himmel =))
Varma kramar =)

Tack Irja , Visst är det så , du har så sant i det du skriver , varma kramar =))

Monica

15 maj 2010 11:17

Var så sorgligt att läsa att inte "Lillen" inte finns mer, förstår att saknaden är stor. Hoppas du snart kan tänka på honom med ett leende och minnas allt kul ni gått igenom tillsammans. Men sorgearbetet har ju många steg...
Önskar dig en fin lördag i saknaden...
Kramar*