Det var det var inte matte som valde mig , utan det
var jag som valde matte *viftar på svansen*
Och det var inte alls svårt att charma människomamman
som jag valt ut , hon föll för min charm direkt *viftar på svansen*
Hos matte och husse bodde redan en gammal blandras hund ,
vid namn Ruff , han var till en början inte så förtjust att lilla
jag flyttade in och särskilt inte då jag tuggat på hans halsband...
ja min matte var inte heller särskilt glad åt det upptåget *viftar på svansen*
Men efter en tid så var jag och gamle Ruff de bästa vänner , och
jag lärde mig mycket av honom , för Ruff var en mycket klok och
förståndig gammal hund ......
Och då det behövdes så läxade han upp mig , vänligt men
bestämt *viftar på svansen*
Så en dag blev han sjuk och gick in i evigheten och jag
blev ensam kvar med matte och husse .....
Min favoritplats , var till en början min vän Ruffs plats , den gamla
fåtöljen som matte ärvt efter sin älskade mormor .....Husse bar ut
den och de hade tänkt göra sig av med den , men jag blev så olycklig
och gnällde och tjöt , tills husse bar in den igen , först då blev jag lugn igen ...
Sedan den dagen har den gamla ärvda fåtöljen varit min favoritplats *viftar på svansen*
Människorna brukar säga sådan husse/matte sådan hund , och det ligger
nog något i det *viftar på svansen*
Ett yogpass tillsammans med matte ...tyvärr är bilden inte så bra ,
då den är tagen med mattes gamla mobilkamera ....
Mysa med husse , då han kommer hem från jobbet , en höjdpunkt på
dagen , ja förutom mina dagliga skogspromenader med matte *vifter på svansen*
Matte påstår att vi snarkar högljutt båda två ...hmmm...jag tror matte
överdriver en aning ...för jag har då aaaaalllldrig hört att jag snarkar *blink*
Nu är mitt uppdrag slutfört här på jorden och jag säger adjö...
eller rättare sagt på återseende , för vi möt igen en dag på
andra sidan bron ...de t är både jag och matte övertygad om *viftar sorgset på svansen*
Tack för denna tiden och tack till alla er som besökt mig
och min matte , hädan efter får min knasiga , men snälla matte
blogga själv , jag tackar även er alla för de omtänksamma och tröstande
kommentarer ni skrivit till min matte ....
Just nu sitter hon med en pappersnäsduk med tårar rinnande ner
för sina kinder....detta är våran sista dag tillsammans , denna dag
ska vi ta väl vara på och göra det bästa av .....
Tack för mig , nospussar till er alla go´a människor , ta vara
på dagarna och njut av livet här och nu , för livet är en underbar gåva
som inte varar för evigt ......
Carpe punctum , som matte brukar säga/skriva
Pisan
13 maj 2010 08:45
Det är inte bara din matte som sitter med tårarna rinnandes ner för kinderna, det gör jag med när jag läser detta. Farväl Lillen!!
Kramar till matte, i mängder!
http://pisansblogg.bloggplatsen.se
Helena
13 maj 2010 08:58
Tårar här också! Och värmande tankar i mängder! Du är en klok hund som valde rätt matte!
Adjö Lillen! Busa nu allt du orkar vid Regnbågsbron....
Kramar och styrka till både dig och matte!
Helena
http://www.bloggarmorsan.blogspot.com
Marina
13 maj 2010 09:00
Här är en till som faller tårar när man läser detta och ta vara på eran sista dag på bästa sätt och vi möts en dag på andra sidan. Där har du ett härligt, underbart och roligt liv. Där träffar du alla dina hundkompisar och andra vänner.
Livet är på topp och inga bekymmer på andra sidan. Vi mötes en dag där och återförenas.
Skickar massor med styrkekramar till matte och jag tänker på hela familjen. Skickar massor med styrkekramar till er allesammans.
Kraaam
http://hem.passagen.se/yamahatjej
wiper
13 maj 2010 09:24
Vilken oemotståndlig och fin bild på Lillen. Jag får mig en tår i ögat också och blir så rörd. Vad gulligt att du bjuder på bilder ur Lillens liv. Jag själv har börjat leva efter mottot: vara närvarande i nuet för livet är inte så långt. Jag blir så rörd av det du skriver också därför att min syters hund inte mår bra och lever på övertid. Känner med er alla och förstår hur tomt det är nu.
Sköt om er
Stor varm kram
http://wiper.bloggplatsen.se
Anita
13 maj 2010 10:33
Precis när jag varit och hämtat min dotters hund för att vara hundvakt och njuta av den så läser jag ditt inlägg. Har varit upptagen av så mycket de sista dagarna så jag har fått läsa tillbaka och ser vad jag missat. Kära Berith, här rinner tårarna i strid ström. Jag vet hur det är när en vän ska tas bort från vårt jordeliv. Regnbågsbron brukar jag läsa när såna dagar möter oss ... och så låter jag alla tårar bara rinna. Jag låter sorgen ta fullständigt grepp för efteråt så lättar det och tankarna blir lite mer hanterligare. Man ser mer klart och förstår VARFÖR .... Sjuka djur är det ju väldigt synd om. De lider i sin tysthet det är bara ögonen som ser mera bedjande ut och det gör så ont att uppleva dessa stunder av maktlöshet.
Jag tänker jättemycket på er ska du veta och jag förstår precis vad ni går igenom.
Stor värmande kram från mej !!!
http://skomakarlisa.bloggplatsen.se
Ulla
13 maj 2010 11:20
Snälla goa Berith, idag rinner tårarna när jag läser ditt inlägg, men du har tagit rätt beslut och "lillen" får det bra, varma tankar till er idag, kramen
http://www.ullasglitter.se
Mita
13 maj 2010 17:20
Goaste vännen,tårarna rinner här också. Det känns bara så obeskrivligt sorgesamt för er. Men det här är väl ändå bästa sättet för Lillens skull.
Vilken fin liten berättelse om Lillen,så söt han var som valp. När han ligger där och sussar så gott med husse.
Jag tänker på er,
och sänder dom varmaste tröstekramar jag kan.
http://nospussar.bloggplatsen.se
Hillman & Illerson
13 maj 2010 18:56
Vi vill säga adjö men vi vet att vi ses igen, där på andra sidan regnbågsbron. Håll en plats åt oss, tills vi kommer. Vi är båda gamla och vi vet att vi inte lever i all evighet, fast vår matte vill det förstås. Tack för att vi fick lära känna dig, fast vi aldrig fick träffa dig så känns det i alla fall som du är en nära kompis.
Ha en skön resa vår gamla vän, vi lovar att skriva på din mattes blogg så fort som vi får tillfälle. Så hon inte känner sig ensam och hon är välkommen till vår block så ofta hon vill. Som du vet så finns inga tasstangenbord, vi har prövat men då blev det bara hiroglyfer. Du skulle sett den gången när matte hade bokföringsprogrammet öppet och vi hoppade upp och tänkte skriva. Vi ville bara hjälpa matte så hon skulle bli färdig, matte hojtade nej men det blev att göra om en hel allt hon gjort den dagen. Vi har inte varit inne i något mera bokföringsprogam men i Word har vi snokat runt.
Så nu säger vi farväl och på återseende till dig Lillen, du får ta med dig många pussar från min matte.
Taxpussar i mängd från Hillman och Illerson
http://taxar.bloggagratis.se
Titti (f.d SkogsHuldran)
13 maj 2010 20:08
Det är svårt när de kära ängladjuren reser hem...
Men man får glädjas åt de år man fick tillsammans!
Kramar!!!
Monica
13 maj 2010 22:23
Så vemodigt det känns och mina tårar rinner just nu......farväl söte lillen!
Berith med familj.....jag tänker på er och lider med er!
Stor tröstekram till er alla
http://violett.bloggplatsen.se
Margit
13 maj 2010 23:24
Berith!
Min vän, förstår sorgen, känslorna och saknaden som både du och husse kommer att drabbas av!!!
När man ser bilderna, det det du skriver...så förstår man alla känslorna ..OCH TÅRARNA!!!
Och bilden där Ruff ligger så fint på husses arm..
Upplever att man delar eran smärta och saknad som ni kommer att känna! Tårarna finns även på mig när jag läser...förtsår...
SÄNDER erbåda varma tankar och extra kRAMAR!!!
/Margit
http://margitholm.blogg.se
Inger Mari
13 maj 2010 23:26
Lille Max, gode snille kamerat.
Takk for at vi fikk bli kjent med deg, og takk for tilliten og gleden du viste oss de få gangene vi fikk treffes.
Farvel, Max-gutten!
Vi glemmer deg aldri, du lille go'ing!
Varme tanker og klemmer til dere i 52:an
fra oss tre i Bodö.
Margit
13 maj 2010 23:28
Förlåt Berith igen.....att jag blandadei hop namnen...läser och ser att det är LILLEN.som ni måste lämna...
Kramen.
http://margitholm.blogg.se
talisten.bloggplatsen.se " title="http://40- talisten.bloggplatsen.se " target="_blank">av irja
14 maj 2010 00:02
Kära Berith !!!
Med tårfyllda ögon,och sorg i hjärtat,läste jag den sista hälsningen och avsked....farväl Lillen .....och tack ,för den korta tid jag fick med dig, ha det skön där, på andra sidan REGNBÅGENSBRON........
Jag vet kära vännen, hur det känns att ta farväl av en käroch trogen vän, det gjorde jag för 4 år sen,när vi/jag tog farväl av våran Lazzy flickan,vi fick 15 underbara år tillsammans,hon var en snäll och underbar hundtjej....Jag saknar henne fortfarande,och gråter en tår då och då..av saknad ... Kära Berith, jag vet precis vad du just nu går igenom, jag är med dig, i din stora sorg och saknad efter Lillen.....
Denna Dikt, vill tillägna Lillen !!!
VÅR älskade LILLEN finns ej mer,hanns trogna ögon ej mot oss ler....
Gladare hund nog ej fanns, när han viftade på sin svans.....
NU, får vi bara om LILLEN drömma....
LILLEN, kan vi aldrig glömma....
TACK, älskade vovve för alla år,
i ?????? år var du vår .........
Gläds de åren ni fick tillsammans....fast det är svårt just nu i sorgens stund......
FÅNGA DAGEN.....DAGEN GÅR EJ I REPRIS.....KRAM IA...ÄR med dig vännen i din sorg.......
http://40- talisten.bloggplatsen.se
Marina
14 maj 2010 10:04
Hej
Fantasistiska fina och vackra foton på hunden och din man. Helt underbara ljuvliga. Gör inget att den ena fotot inte blev av bästa kvalite där Lillen ligger på rygg och har det riktigt skönt.
Jag fastnar för fotot där Lillen tittar ut genom fönstret och spar ut på kissekatterna. Helt underbar ljuvligt fin hundpoträtt. Samt det allra översta kortet där han är valp "Jag som liten". Det är som man vill krypa in i fotot och krama om.
Alla bilderna är jättefina, men jag fastnar för dessa två, de är helt oemotståndliga fina.
Önskar dig allt väl och försökt göra det allra bästa åt situationen även i en mycket svår stund.
Tänker på er vännen min.
Massor med styrkekramar till er.
Kram
http://hem.passagen.se/yamahatjej
Marie
17 maj 2010 12:28
Kära vän så ledsen jag blev nu när jag läser detta! Tårarna rinner ner för mina kinder. Jag har ju inte varit så aktiv bloggare på sistone - min Napoleons hastiga bortgång fick mig att tappa bort mig själv - vad har hänt med Lillen?
Kramar om och känner med dig!
Marie
http://fototillvardags.blogspot.com