Marita

1 februari 2010 09:07

Men oj så gott med palt. Där mamma kom ifrån, i Västerbotten, där kokte dom flatpalt gjort på vetemjöl,potatis och havregryn.Stekt fläsk till. Dan efter ifall det blev nånting kvar så stekte vi upp palten och hade skirat smör till,herregud så gott det var.
Visst är det underbart att få följa barnbarnen. Så nusa på och njut av varje tillfälle.
Ha de gott vännen,
kramiz!

wiper

1 februari 2010 09:49

Jag har ätit palt en gång och det var hos min mans moster som nu är bortgången. Det var så otroligt gott. Tack för att du sätter in ett recept på denna läckerhet. Gula villan bjuder på mycket och verkar vara en levande byggnad full med liv.

Vad fin lilla Vera är ;) i sin vagn. Hoppas du får en toppendag och tack för det fina du skrev i kommentaren
kram

Sussi

1 februari 2010 10:08

Doris är likadan när det kommer smått och hälsar på. Hon kan inte låta bli att lukta :-)

Palt brukar min familj samlas för att äta då och då. Min farmor var från Norrland så hon förde med sig den traditionen. Inte så lätt dock att introducera våra respektive i paltätandet. Syrrans karl har börjat gilla det nu men min älskling vägara fortfarande hihi

Ha en bra dag
Kramisar

Ulla

1 februari 2010 10:38

Tack för hälsningen och jag önskar det samma, har smakat palt ett par gånger i Ramsele på hembygdens dag för många år sedan, tyckte det var jättegott, konstigt väder vi har, igårkväll hade vi 19,9 gr. kallt och nu på morgonen bara 2 gr. kallt och det faller lite snö, det är så vackert, men saltbilarna är inte roliga borde förbjudas blir så skitigt, ha en bra dag, kram Ulla

Monica

1 februari 2010 12:09

Måste vara härligt att ha sitt lilla barnbarn nära!
Lycka till med paltkoket! Jag har fortfarande kvar 1 palt av de 30 jag kokade häromdagen! Kan äta det flera dagar i rad, och godast tycker jag det är när man steker den med smör!
Ha en fin måndag!
Kram*

Pisan

1 februari 2010 12:26

Hoppas det gick bra hos tandläkaren för din man. Ja, jag har också tänkt på att en del mor- och farföräldrar som bor långt bort missar mycket i en liten bebis utveckling och det måste vara förfärligt tråkigt. Här har det också snöat, det snöar faktiskt lite grann fortfarande. Hoppas du hade trevligt när ni gjorde palt och att resten av dagen blir fin! KRAMAR!

Inga-Lill

1 februari 2010 13:32

Det såg gott ut det där har aldrig ätit palt men väl kroppkakor men det är inte råriven potatis utan kokt potatis men nu är det länge sen jag gjorde något sådant.

Jaså, du har haft främmande igen, ja visst är hon sät och det tycker nog "Lillen" också. Jag har inte använt landsbygds Ferrarien en enda gång än i år, för det har varit så jädrans kallt och sen är det sån trafik efter den här vägen så då flyger man nog åt skogen.

Kramar.

Monica

1 februari 2010 17:52

Palt får mej att tänka på Emil i Lönneberga....har aldrig smakat denna maträtt, men det kanske är gott.

Idag har vi bara haft minus tre grader, nästan som vårvärme mot en del dagar när det varit mellan femton och tjugo grader.

margit

1 februari 2010 20:00

hej Berit! Vet inte om jag Hittat din blogg tidigare. Ett minne att jag "sett" nån bloggare från Boliden tidigare...kankse det var du??
Palt..ja tänk om jag vore där!! DÅ hade jag med glädje tackat ja för några PALTAR...Jag är från Vännäs,..och min mamma gjorde palt ibland..och det var väldigt tidsödande.....på den tiden...Potatisen malade hon i köttkvarnen....minns jag.
Roligt med små arnbarn! Gullig bild i bloggen!
Kram/Margit

cilla

1 februari 2010 21:53

min gubbe älskar palt, jag är inte så förtjust i det men jag brukar göra det ibland för att han skall bli lycklig. härligt att du har lilla vera så nära det måste vara underbart med barnbarn. kramisar

Lambergsfrua

1 februari 2010 22:27

Ja du Berith, det är värdefullt att få ha sina barnbarn nära sig, så man kanna följa utvecklingen. När vår Erik var lill-lliten hade vi ingen möjlighet att ses mer än ungefär var fjärde vecka. Så fort vi pensionerades flyttade vi till Karlstad för att finnas i närheten - på Svärsonens förslag. Det har vi aldrig ångrat :)
Varmaste kramar!

av Irja

1 februari 2010 23:59

Kära Berith !!!
Jag håller med dig,att få ha barnbarnen nära in på är guld värd.....Eftersom jag inte är norrläning från början ,så lärde min underbara svärmor att göra Pitepalt,även hon född i Västerbotten....Mitt Paltrecept skrev jag i fjol, på blogget,jag tror inte de skiljer så värst mycket emellan,,, Smaglig måltid....KRAM IA....