I gårdagens inlägg skrev jag ner en tanke som
ploppade upp bland mina två små grå hjärnceller
om att min familj är väldigt viktigt för mig *ler*
Jag skrev :
Som ni redan nog har förstått , ni som följt mig ett tag ,
så är familjen väldigt viktig för mig , det är väl det för
de flesta kan jag tro , så jag är nog inget undantag , men
jag undrar om inte ens "egna" familj blir extra viktigt ,
då man som jag inte har haft en bra relation till den familj
man själv växt upp i , en gång i tiden ??
Det var bara en tanke från mig , här och nu och inget jag
går och grunnar över dagligen dax ......
Att jag inte har haft någon bra relation till min familj då
jag växte upp , dvs , min mamma , mannen jag kallar för
pappa och min "halv" syster , betyder inte att jag inte hade
någon bra barndom *ler*
Jag hade en mycket bra barndom , tack vare mina älskade
morföräldrar , där jag tillbringade stor del av min barndom *ler*
Jag hade/har även min älskade moster och mobbe , som har
betytt väldigt mycket för mig , och betyder fortfarande väldigt
mycket för mig !! *ler*
De blev min familj , min trygghet ! *ler*
Jag hade tur hade ett socialt skyddsnät runt mig under min
uppväxt , vilket inte är alla barn förunnat , jag har mycket att
tacka mina älskade morföräldrar , älskade moster och mobbe för *ler*
Min älskade moster har alltid varit mer än en moster för mig ,
hon har varit en och är mer som en älskad stora syster för mig ,
lika så min älskade mobbe , fast bror då naturligtvis *ler*
Att man inte växer upp i en så kallad" kärnfamilj" , betyder ju
inte att man behöver ha en dålig barndom *ler*
Visst , som barn önskade jag ofta att min "familj" var mer normal
istället för känslomässigt destruktiv, där en "styvpappa" med
pennalistiska drag styrde och ställde.....
Då visste jag inte vad ordet destruktiv och pennalism betydde ,
men idag , som vuxen vet jag vad det betyder och vad det innebär.
Ja redan som barn visste jag ju naturligtvis vad det innebar att vistas
i den miljön , men inte att det fanns ord för det som förekom i mitt
så kallade "barndomshem"......
Jag kunde inte förstå att mamma inte lämnade min "styvpappa" och
har aldrig förstått det heller , inte som han var på den tiden i alla fall .....
Naturligtvis älskade/älskar jag min mamma som sorgligt nog inte
fick uppleva sin ålderdom , utan gick över bron till änglaberget till
de andra änglarna , endast 59 år gammal .....
Och naturligtvis älskade min mamma mig , det har jag aldrig
tvivlat på som vuxen , som barn kände jag mig inte älskad och
önskvärd alls av min mamma .... mamma är ju en väldigt
viktigt person i ens liv då man är ett litet barn , ja pappor också
för den delen ..........
Men kärlek och värme det fick jag , och det var ingen brist på
den varan i min barndom , tack vare mina älskade morföräldrar ,
älskade moster och mobbe *ler*
Min mamma var väldigt snäll och oftast väldigt glad
och positiv , med ett hett temprament , som gick över lika fort *ler*
Mamma kämpade med sina sina "troll" och "spöken" , som hon föddes med och som tyvärr förkortade hennes liv .....
Min mamma gjorde sitt bäst utifrån sin situation (det förstod jag naturligtvis
inte som barn )
Ingen förstod nog hur dålig mamma egentligen var , hon höll sig
uppe med en otroligt livsvilja och livsglädje , för livsglädje det hade
mamma , trots allt och trots omständigheterna *ler*
Som liten var jag väldigt ängslig och hade lätt till tårarna , men som
tonåring förvandlades jag till ett sökande , frustrerat och väldigt upproriskt
monster , som tappade fotfästet ....
Men åter igen så fanns mina älskade morföräldrar där och fångade
upp mig och det är jag dem evigt tacksam för , för annars vet man
aldrig hur det hade kunnat sluta .....
Min mamma orkade inte med mig , och idag som vuxen förstår
jag henne mer än väl ...
Jag brukar säga : Jag hade inte velat vara mamma åt mig själv *skrattar*
Mammas sista halvår i livet (det visste vi /jag inte då att det var hennes
sista tid här på jorden , men jag undrar om inte mamma hade på känn att
hennes tid här bland oss började att rinna ut i sanden) så kom vi varandra riktigt nära , mamma och jag , vi försonades och det är jag väldigt glad över att vi han göra det *rörd*
Då min älskade mamma gick över bron till andra sidan för att bo
på änglaberget med de andra änglarna , så gick hon över med frid i
sitt hjärta och jag, jag fortsatte och fortsätter mitt liv här och nu med
frid i mitt hjärta *rörd*
Efter mannen jag kallar för pappa fick en ordentlig stroke för tre år sedan och han blev beroende av min hjälp , så har vi kommit varandra riktigt nära , han har bett om min förlåtelse och han har fått min förlåtelse och vi har lagt allt gammalt groll bakom oss och gått vidare , vi lever här och nu och tar dagarna
som de kommer *ler*
Mannen jag kallar för pappa har förvandlats från en hård och kännslokall
man till en väldigt go´, glad och tacksam äldre herre som gärna ger och
tar emot kramar , tyvärr fick mamma aldrig uppleva denna sida
hos sin man , men hon ler från sin himmel då hon ser ner på oss idag ,
det är jag säker på *ler*
Livet är för kort och för skört för att man ska gå omkring och vara bitter
över det som varit *ler*
Min"halv"syster då ??
Jo , jag har förlåtit henne , för det som varit och jag har sträckt ut mina
händer .....men utan resultat ....hon vill inte ta dem , det är hennes val ,
inte mitt ....jag har ändå förlåtit henne och jag lever mitt liv och hon lever
sitt liv......
Jag finns där ändå , någonstans i bakgrunden , för hon är ändå min "lilla
syster" även om vi inte "älskar" varandra som "systrar" , men hon är
en medmänniska .......
(Jag är absolut inte perfekt eller felfri , jag gör mitt bästa för att hjälpa och finnas till hands , mer kan man/jag inte göra och jag lever som jag lär... )
Min barndom , min tonårstid och det som jag gått igenom som
vuxen , det har format mig till den jag är idag *ler*
Att förlåta någon , betyder inte att man behöver ha med den personen man förlåter att göra ....
Man förlåter för att själv kunna gå vidare med sitt liv .....
Förlåtelsens kraft är större än man kan tro och då man kan förlåta
och släppa det som varit , ja då faller en stor sten från hjärtat och livet
blir med ens betydligt lättare att leva *ler*
Önskar er alla en bra dag ! *ler*
Varma kramar till alla er som tittar in här hos mig ! *ler från hjärtat*
Carpe punctum
Välkommen åter ! *ler*
wiper
23 juni 2010 08:27
Det låter härligt för hur man har det i barndomen spelar in för resten av livet. Bra äldre förebilder som man trivs och känner sig trygg med. Livets lott faller olika som det heter och var sorgligt att din mamma gick bort så tidigt. Härligt när man kan förlåta och få en fin relation till slut. Jag har själv ett stort bagage av både bra och dåliga erfarenheter så jag har fått en inlevelseförmåga. Tack för att du delade med dig av detta. Fint skrivet.
Ha en jättefin dag
Varma kramar
http://wiper.bloggplatsen.se
Berith
23 juni 2010 08:48
Tack Wiper =)) Ja alla har vi våra ryggsäckar fyllda med bra och tåliga livserfarenheter =)
Livets lotta falla olika =))
varma kramar =))
Mita
23 juni 2010 08:48
Tack för att du delar med dig av din uppväxt,ja många har sina kringelkrokiga vägar genom livet,alla är väl inte förunnade att komma hela ut på andra sidan. Men om man gör det,så tror jag ändå att man har väldig nytta av sina upplevelser,både bra och dåliga.
Ryggsäckar att släpa på har vi nog många av oss,sen om vi kan lätta på den bördan det är nog mycket beroende på hur vi själva är.
Jaha vännen,här är värmen,och jag har ju försökt blåsa och blåsa för att få upp den till er,men det går lite trögt,*ler* hoppas det lyckas till Midsommar nu,
Sköt om dig,
Varma kramar!
http://nospussar.bloggplatsen.se
Berith
23 juni 2010 09:15
Tack Mita , ja visst är det så , vi har alla våra ryggsäckar ...visst har man nytta av sina erfarenheter , sedan är det ju upp till en själv vad man gör av dem =))
Tack vännen , jag spanar mot horisonten och väntar på värmen som du försöker blåsa upp hit till oss =))
Detsamma vännen , varma kramar =))
http://maxmax.bloggplatsen.se
Pisan
23 juni 2010 09:51
Ja, vi har våra ryggsäckar med olika erfarenheter i. Och vad mycket man har lärt av vissa av sakerna i ryggsäcken... Och gjort en till den man är idag.
Här är också kallt, och molnigt fast prognosen visar sol... Kramar från mej!!
http://pisansblogg.bloggplatsen.se

Inga-Lill
23 juni 2010 12:21
Tack för att du orkar dela med dig av dina erfarenheter och jag håller med dig kan man förlåta kan man gå vidare. Har själv haft en knasig barndom med en mor som inte önskade mig, så därför var min far min stöttesten men tyvärr gick han bort när jag hade behövt honom som mest, i tonåren då man är extra känslig. Jag hade tyvärr ingen som fångade upp mig men livet har lärt mig och de misstag som jag gjort har även de gett mig kunskap om livet. Sen började jag släktforska och läste min mors dagböcker, tyvärr var hon redan död då så jag kunde inte fråga, men jag förstod av allt det skrivna hur hon hela tiden längtade bort från det liv hon levde. Så fel allt kan bli, det är bättre att prata om elände än att sopa det under mattan och låtsas som att allt är bra. För då har de nära mycket lättare att förstå, synd att vi aldrig fick chansen att prata ut min mor och jag, för då hade kanske allt sett annorlunda ut. Jag har förlåtit henne men tyvärr så får hon aldrig veta det.
Här skiner solen just i skrivnades stund men det är mycket moln så det blir nog regn till kvällen för det såg likadant ut under gårdagen. I natt som var har det regnat så till den milda grad, så man har kunnat tro att himlens portar stod viöppna. Hoppas att vädret bättrar sig till helgen så vi får lite mera sol och lite varmare, då det är midsommar och allt.
Kramar i mängd.

Lambergsfrua
23 juni 2010 17:29
Så fint du beskriver din barndom och dina allra närmaste, Berith. Jag har skrivit det förut och jag upprepar igen - du är en otroligt varm och innerlig person. Och det har du troligen dina morföräldrar, din moster och mobbe att tacka för. De måste ha varit fantastiska personer som lyckats ge dig en trygg och och sund barndom. Så skönt att du dessutom hann försonas med din mamma, innan hon "vandrade över Änglabron" (så vackert uttryckt, Berith!). Mannen du kallar pappa finns ju fortfarande i ditt liv och du har förlåtit. Det är en stor gåva att kunna förlåta - och den gåvan har du.
Att din halvsyster inte förmår ta emot dina utsträckta händer, säger mycket om henne och drabbar henne själv hårdast.
Jag har den uppfattningen, att man i de flesta av livets irrgångar har ett val och att man själv ansvarar för de valen. Du har genom din barndom och uppväxt försetts med de rätta verktygen för dessa val tack var dina morföräldrar, moster och mobbe.
Alla är vi självklart en produkt av vår uppväxt. I de fall man har en ryggsäck att bära, har i alla fall du lyckats förvandla den ryggsäcken till en "dramaten" - alltså en behändig kärra på hjul.
tack för att du delade med dig!
Mina soligaste kramar till dig min go'a bloggarvän!
http://lambergsfrua.bloggplatsen.se

Berith
23 juni 2010 19:08
Pisan , Ja visst är det så att allt man går igenom och allt man lär sig på livets väg , i med och motgångar , formar en =))
Även här har solen skinit idag och det har varit lite varmare idag än igår =))
Varma kramar till dig vännen =))
Michelin , jag önskar dig detsamma , varma kramar =))
Inga-Lill , ja, jag hade tur som hade mina älskade morföräldrar , min älskade moster och mobbe =))
Jag tror att din mamma sitter i sin himmel och känner att du förlåtit henne i ditt hjärta =))
Förr pratade man inte om saker och ting , man gick omkring och led i det tysta , tyvärr .....
Förlåtandets makt är större än man tror =))
Även här skiner solen och det har varit betydligt varmare idag än igår , även här har det kommit in moln , men det ser inte ut att bli något regn =))
Varma kramar =))
Tack Lambergsfrua , dina ord värmer i hjärtat =))
Ja, jag hade tur att det fanns nära och kära omkring mig och gav mig en trygghet , kärlek och värme , som alla barn behöver =))
Varma kramar till dig vännen =))
Ulla
23 juni 2010 19:38
Snälla goa Berith, jag blir lite tagen av din berättelse idag, och visst är det viktigt att kunna förlåta, annars kan den så populära ryggsäcken rinna över av dåliga samveten, och då blir det jobbigt, man finner nog ingen ro, själv har jag växt upp i ett kärleks fullt hem med mor och far och syskon, men vad jag förstått så mår du gott (om vi inte tänker på fibbe och sånt) och har massor av kärlek runt dig, ha det gott kramen
http://www.ullasglitter.se
Monica
23 juni 2010 20:22
Kloka ord du skriver och att förlåta är sånt som man mår bra av, men sen om motparten tar emot förlåtelsen är ju inte så säkert alla gånger.
Min barndom och hela livet hittils har varit bra på alla sätt för min del, men jag tycker synd om barn och ungdomar som far illa med missbrukande föräldrar och allt möjligt skit i många familjer.....hur ska det sluta undrar man ju.
Önskar dej allt gott!
Kramar
http://violett.bloggplatsen.se
Titti (f.d SkogsHuldran)
23 juni 2010 21:05
Du är en mycket vis människa, Berith! :)
Monica
23 juni 2010 21:23
Det kan inte ha varit lätt för dig som barn, men tur i oturen att du hade andra nära och kära som kunde ge dig den trygghet och kärlek du förtjänade! Kul att du delade med dig till oss läsare av dina personliga tankar och erfarenheter.
Du är för gullig du:))
Önskar dig en fin torsdag!
Kram*
http://www.blackpearl.bloggplatsen.se
Berith
23 juni 2010 21:54
Vicke , jag önskar dig detsamma , varma kramar =))
Ulla , ja jag mår gott har ett bra liv, även om jag har Fibbe Trollet och Reuma spöket i hasorna mer eller mindre varje dag =))
Kärlek , ja det får jag stora doser av , av mina nära och kära och jag har mycket kärlek och värme att ge till mina nära och kära och andra människor jag möter på livets väg =))
Vrama kramar =))
Monica (gökboet) Precis , vi har alla ett val , man kan sträcka ut en hand mot någon , men sedan är det den andres val om han/hon ska ta den utsträckta handen =))
Ja , det är många barn som far illa och det gör mig ont ....
Varma kramar till dig vännen =))
Tack Titti =)) Varma kramar till dig vännen =))
Monica , ja jag hade tur i oturen =))
Tack vännen , det värmde i hjärtat =))
Varma kramar till dig min go´a vän =))