Mita

24 maj 2010 09:00

Vilken härlig helg ni haft.Ja det gäller att njuta av det fina vädret,för rätt som det är så kommer det en skur,*ler*
Att tända en brasa och bara få njuta av det rogivande sprakandet,finns inget bättre när man kommer till stugan tycker jag. Sen njuta av tystnaden och stillheten.
Jag förstår din känsla mer än väl vad det gäller Lillen.Sorgen och saknaden kommer i vågor,speciellt vad det gäller platser där ens älskade fyrfota vän var lycklig att få springa fritt.
Jag har ju gråtit varje gång jag varit med Peppe borta vid strandängarna nu under våren.Där sprang dom sida vid sida så glada och busade. Men jag har ju som tur är Peppe kvar,och han tröstar mig.När jag suttit på en sten och tårarna har runnit då kommer han och puffar med sin mjuka nos och jag får ta mig i kragen och visa hur glad jag är över honom och leka lite extra,
Ja du har så rätt Berith, vi måste verkligen njuta och leva här och nu i verkligheten.Det är ju den som gäller.
Du får slösa med din kärlek över lilla Vera,för visst står dom en så hjärtenära dom små liven.
Du är säkert en bra arbetsledare för gubben din,han ser så nöjd ut,*ler*
Sköt om dig vännen,
Varma kramar!

Berith

24 maj 2010 09:07

Tack Mita =))
Ja sorgen kommer verkligen i vågor , det är tur att jag har mitt lilla barnbarn , guldklimpen Vera att gosa med =))
Varma kramar =))

Helena

24 maj 2010 10:29

Vilken härlig helg ni verkar haft!
Men jobbigt att komma ut till stugan för första gången utan din lille kompis....
Varma kramar från Helena

Monica

24 maj 2010 11:09

Godmorgon!
Vad mysigt med stuga, saknar mitt torp i Kusmarksliden väldigt mycket ibland. Sorgset för dig utan "Lillen" där... Har en ungdomsvän som numera bor i Stavaträsk (ja, säkert i 15 år) Det är en trevlig by tycker jag.
Här är det också kallare luft nu, precis som de sagt så man var förberedd:). Skönt vi fick en försmak av värmen iaf, nu får man som du säger nåt gjort inomhus också kanske...
Ha en fin måndag!
Kram*

Ulla

24 maj 2010 14:25

Hej Berith:-)Saknaden efter sina fyrfotade vänner försvinner aldrig,dyker upp då och då,men nu får vi slösa massor av kärlek på våra guldklimpar, Så roligt att läsa din sida, du är så generös du delar med dig av sorg glädje och vackra bilder, och man känner igen sig själv i så mycket, idag ska vi på vernissage på barnbarnets förskola och titta på alla fina alster, ha en fortsatt fin dag Kramen;.))

Berith

24 maj 2010 16:08

Helena , ja det har varit en riktigt skön helg , trots sorgen och saknaden efter min fyrfota vän ...
Varma kramar =)


Monica , världen är allt bra liten ;)) kanske är det någon jag känner ??
Önskar dig detsamma , varma kramar =)

Ulla , nej den saknaden försvinner nog aldrig ....men jag håller med dig , det är tur vi har våra guldklimpar att överösa med våran kärlek =))
Tack Ulla , dina ord värmer i hjärtat =))
Vad roligt med en venissage , barnens alster är alltid rolig att titta på ! =))
Önskar dig detsamma , varma kramar =)

Sussi

24 maj 2010 16:36

Vad mysig eran stuga och marken såg ut! Kan tänka mig att ni spenderat många härliga sommrar där. Jag kan helt klart förstå att Lillen fattas dig! Fy, för tillfället kan jag knappt tänka tanken men jag vet att även vi kommer få drabbas av detta! Man får försöka söka tröst i att dom har det bättre dit dom kommer..

Kramisar

Berith

24 maj 2010 16:48

Tack Sussi , en hel del sköna somrar har vi tillbringat i vårat "stugparadis" =))
Ja det är alltid en tröst att de har det bättre där på andra sidan med de andra änglahundarna ...
Varma kramar =))

Daniel

24 maj 2010 17:56

Härli weekend... ¨på gammaldags vis! Grejt!!!

Monica

24 maj 2010 18:49

Vilken mysig stuga ni har och vad fint den ligger uppe på höjden....förstår att saknaden efter er älskade lillen sköljde över dej när ni kom dit.
Vi har haft en bra pingst vi också på alla sätt och vis.

kramar Monica

Monica

24 maj 2010 20:13

Min vän heter Anna-Karin Sundström och hennes man Sören. De har flera stora hundar, undrar om det är Berner Sennen. Du kanske vet vem de är?
Kram*

irja

24 maj 2010 23:57

Kära Berith !!!
En sådan söt, röd liten stuga,vackert belägen.på kullen..Våran stuga har vi också i Västerbotten ,men vi ska sälja den,på grund av A-hälsa,det blir för mycket,när hälsan är skral....Min A har också en likadan röd söt älskarinna,de kanske är tvillingar ....LER ....,Pingstaftonen var solig och varm,söndagen något blåsigare och regnskurar...,Jag saknar fortfarande min Lazzy flickan,fast det har gått 5 -år sen hon fick flytta över till andra sidan regnbågsbron....,
FÅNGA DAGEN....,.,KRAM IA....,.,

Berith

25 maj 2010 08:02

Daniel , ja grejt var vad det var ;))
Varma kramar =))

Tack Monica (gökboet) , ja saknaden blev än större då vi kom ut till stugan...men det är som det är och han har det bra där på andra sidan regnbågsbron =))
Varma kramar =))

Monica , ja jag vet vem de är , men jag känner dem inte *ler*
Varma kramar =))

Tack Irja =) så länge vi orkar , så blir stugan kvar =)) Sedan blir det som det blir , den dagen , den sorgen ;)
Hahaha...ja kanske våra gubbars röda älskarinnor är tvillingar ;))
Saknaden kommer nog alltid att finnas där , mer eller mindre ....men som sagt , våra älsklingar har det bra där de är =)
Varma kramar =))

Inga-Lill

25 maj 2010 13:11

Jag saknar vedspisen från mitt förra hus, det var en gammal gjutjärnsspis som nog eldats i mången gång. Det var underbart att höra sprakandet från brasan, den goa värmen spred sig hela kroppen. Så det är nog den pryl som jag saknar mest av allt, från mitt förra boende.

Jag förstår att saknaden över Lillen blev ännu mera påtaglig när du kom ut till platsen som han älskade att vara på. Det är som du säger sorgen kommer och går, ibland är den uthärdlig och ibland inte.

Tröstekramar i mängd.

Berith

26 maj 2010 16:19

Det är verkligen mysigt att sitta och lyssna på spraket från elden och rogivande är det också för den delen =))
Ja det går bättre vissa dagar och sämre andra dagar , men som sagt , det är ju så med sorg ...
Varma kramar =))