Tant Grön

27 februari 2010 12:02

Åh jag känner igen det där, att känna så mycket med sina medmänniskor deras glädje och deras sorger, empati är en välsignelse men om den inte hanteras rätt kan den även vara en förbannelse. Jag har lätt att ta på mig för mycket när det gäller sorgerna och bli olycklig av andas olycka. Men jag har blivit bättre på det :-)

Sussi

27 februari 2010 12:19

Usch då.. Hjärtesorg är aldrig kul. Hoppas det ordnar sig!

Jag gillar våren men just den här slaskdelen kan jag vara utan. Vintern har jag hellre som den har varit vit och torr :-)

Ha en trevlig lördag
Kramisar

wiper

27 februari 2010 12:31

Vilken tur hon har som har en sån fin vän som dig. Sånt betyder mycket och händer det tråkigheter så måste man ha nån att få prata med. Riktiga vänner är värdefulla. Ni har rätt kallt fortfarande men här är det töväder.

Ha en fin lördag själv
kram

Berith

27 februari 2010 12:51

Tant Grön : Förut var jag hopplös , bar hela världens sorger och bedrövelser på mina axlar , men även jag har lärt mig att hantera det ...Ja, empatin är en välsignelse , det håller jag med dig om , jag håller även med dig om att man får se upp så man inte tar på sig andras sorger och blir olycklig på grund av det ...
varma kramar =))

Sussi : Nä , det är inte alls trevligt för den som råkar ut för det , det kommer absolut att ordna sig till det bästa ,det betvivlar jag inte =))
Önskar dig detsamma =)) Varma kramar =)

Tack Wiper , man gör så gott man kan , mer kan man inte göra =))
Kanske Fru vår är på väg till er ?? Här får vi allt vänta några veckor till innan hon anländer =))
Önskar dig detsamma , varma kramar =)

margit

27 februari 2010 13:43

Hej Berith!
Ja visst behöver vi alla varandra, stötta trösta och kanske "bara finnas till"...när något sorgligt,tungt eller annat hänt en anhörig ellel nära vän!!
Tänk dom som inte har NÅGON...som står vid dera sida..och kan lyssna eller ge tröst! V amånga ensamma det finns. Svårt att sätta sig in i den rollen...när man själv under hela livet , i olika skiften ändå har haft/har detta nätvärk.
Vi kanske inte alla gånger värdsätter det, utan bara tar det för givet...
Kramen vännen!!

Marita

27 februari 2010 14:09

Ja det är jobbigt när det drabbar nån nära tråkiga saker, men kan man finnas där och stötta så kanske det lättar lite.Att man finns där och lyssnar,det är många som har svårt för att lyssna.Och det är viktigt tycker jag,om det är någon som verkligen behöver få prata av sig.
Hoppas eran dag blir bra i alla fall, och visst längtar man efter underbara fröken vår!
Kramar om!

Skogshuldran Titti

27 februari 2010 14:11

Du har en särskilt välutvecklad empatisk förmåga, Berith!

Här har Kung Vinter (som jag kallar honom) inga planer på att släppa lös Gumman Tö, för nu snöar det igen!
Hå-hå-ja-ja... stackars rådjuren... för när det sedan fryser blir det skarsnö....

Önskar dig en skön lördagseftermiddag och kväll!
Många kramar! :)

Michelin

27 februari 2010 14:45

Jag älskar att läsa din blogg, men tyvärr så får jag tårar i ögonen jämt och jag har alltid funderat varför. För du har ju inte skrivit så att tårarna skall flöda varje gång heller.
Jag kom sen på att mina ögon tårar sig för att jag får anstränga mig att läsa din svarta text på den här lila bakgrunden. Är det bara jag som är så himla känslig tro.. Jag vill ju läsa allt du skriver, men klarar inte det. Trist.
Ha en fortsatt fin helg. Kram Michelin-Berith

Monica

27 februari 2010 17:26

Jag önskar dej en trevlig kväll!

kram

Inga-Lill

28 februari 2010 00:10

Du jag tar hellre snö än regn den här årstiden för än lär det dröja innan våren letar sig upp hit. Snöar det så blir det i alla fall inte isgata, för med 5 minus i skrivandes stund, så ser jag ingen vår i sikte även om det är mildare än det varit på länge. Sen har snön en fördel till vi slipper griskylan, för den dyker upp här direkt som det klarnar.

Ja, det är inte lätt när hjärtan brister, du minns väl Karin Bojes dikt även om det var knoppar i stället för hjärtan. Jag kanske fått allt om bakfoten men det är inte ovanligt när det gäller mig. Känner mig lite trött i kväll men har ändå svårt att sova, vet inte vad det är som flugit i mig, somnade kl 05.00 i morse och vaknade strax efter åtta. Vet precis hur det blir i natt, går och lägger mig och tittar i taket till en tre fyra tiden. Ja, jag klagar inte och äter inte sömnpulver heller, sover jag så sover jag om inte är jag vaken, inget konstigt med det. Kan bero på att det piper så förskräckligt när jag lägger mig, så jag brukar sitta uppe tills det ger sig.

Kramar i mängd till dig och hela din familj och till den med brustet hjärta en extra kram.

Vicke

28 februari 2010 04:27

det har du helt rätt i, det finns inget dåligt väder men tyvärr allt för ofta dåliga kläder när vi är ute med barnen

Berith

28 februari 2010 07:34

Margit : Ja tyvärr så finns det många som är ensamma , ensamma och utstötta , alla behöver någon , alla behöver känna sig sedda , behövda och älskade , en nära vän är bättre än ingen vän alls ....
Håller med dig om att det är svårt att sätta sig in i , då man alltid har haft ett "nätvärk"....
Ja , det är nog så att man har lätt att ta vänskapen för given och inte värdesätter den vänskap man har , nära vänner som ställer upp i vått och torrt , ska man vara rädd om , de växer inte på träden =))
Varma kramar =))

Marita: Att lyssna är en konst , då menar jag lyssna med hela sitt väsen och inte sitta och lyssna och tänka på annat som tex vad man ska laga för mat till middag , eller sitter och klurar på vad man ska säga , för då är man inte närvarande i sitt "lyssnande" =)
Varma kramar =))

Tack Titti =))) Ja här är Fröken vår också långt borta , det har snöat sedan fredagskväll och det snöar än ...ja det är verkligen synd om skogens alla invånare som får svårt att hitta mat då det är så här mycket snö ...
Varma kramar =))

Michelin : Tack för att du upplyste mig om problemet , jag ska genast åtgärda det , jag vill ju inte att någon som är in och hälsar på ska få problem med sina ögon då de läser ! =)
Önskar dig detsamma , varma kramar =))

Monica , jag önskar dig en skön söndag , varma kramar =))

Inga-Lill: Ja jag säger då desamma , hellre snö än regn och isiga gator om man finge välja =))
Här är också fröken Vår en bra bit bort ...men hon kommer då hon kommer ;))
Jo , jag minns Karin Bojes och hennes underbara dikter =))
Vissa nätter är som de är , ibland sover jag ibland sover jag inte , ibland så är det mina spöken som håller mig vaken , ibland är jag bara vaken utan att fatta varför jag är vaken ;))
Hoppas att ditt pip går över , så du slipper ha pip , det är ganska jobbigt då det piper och har sig !
Skickar mängder med varma kramar till dig och de dina =)

Vicke : Det känner jag igen från min tid inom barnomsorgen , det är beklagligt !
Varma kramar =))