wiper

29 augusti 2011 11:36

Vad härligt att ditt barnbarn bor så nära så ni kan träffas när ni vill. Det måste verkligen berika livet. Vi har också äppelträd men har nästan gett bort allt för vi orkar inte baka ;) jag sitter vid datan för mycket men vi har äpplen kvar så jag skall baka några äppelkakor och frysa in.Affrimationen skall jag ta till mig ;)

Ha en fin måndag också
varma kramar

Berith

29 augusti 2011 13:58

Ja de berikar verkligen ens liv
de små liven :))
Tack vännen önskar dig detsamma !
Varma kramar :))

Mita

29 augusti 2011 12:10

En riktigt skön helg har ni haft,man behöver aldrig ha långsamt med småfolk i huset.
Mycket gott man kan göra av äpplen,
Jag sitter här med en gnagande oro i kroppen.Ida är på barnkliniken och dom ska ta en massa prover. Hon har för mycket vita blodkroppar, och jag är ju sån att jag befarar det värsta,
Kram vännen♥

Berith

29 augusti 2011 13:55

Men huvaligen då min vän ...
Håller tummar och tår att det inte
är något allvarligt !!
Mina tankar är hos lilla Ida och hennes
föräldrar , ja även hos dig min kära vän !

Karinn

29 augusti 2011 17:17

Då förmodar jag att hjärtegullet ska baka äpplepaj och annat gott framöver:-))
Är du dagmamma till hjärtegullet?
Kram Karin

Berith

30 augusti 2011 06:02

Ja :))
Nej det är jag inte ...dottern jobbar kvällar och helger och mågen är i Garpenberg och jobbar varanan vecka ...så den veckan och helgen pappan är borta på jobb så är lillan hos oss :))
Fast hon står på kö till dagis...förskola ...men kvällar och helger kommer hon ändå att vara hos oss , då vi inte har någon ob förskola här ...och inte mig emot ;))

Varma kramar till dig goa Karin :))

Karin

29 augusti 2011 17:44

Tänk att du har släkt vid/på (??) Marsfjället!
Jag har läst Bernhards böcker 3 ggr minst, och min dröm har alltid varit att få åka dit, och uppleva de platser han skriver om. Det får bli nästa semesterprojekt, nu när vi är pensionärer.
Kram Karin

Berith

30 augusti 2011 05:55

Ja dit upp tycker jag verkligen att ni ska åka , det är en väldigt vacker och rogivande miljö och man känner historiens vindar och nybyggarnas hårda kamp för att överlelva ...

Ha det gott Karin , varma kramar :))

Inga-Lill

30 augusti 2011 21:35

Vilken söt kanin men jag hade nog blivit som dig och ditt barnbarn, kliande ögon och näsa, hihi. Sen verkar det som om jag bor längre norrut än du, eftersom ni har äpplen, för här uppe ser man inga såna saker. Gubben påstår att det har med höjden att göra men jag tror mera på vinterns stränga kyla, vi kanske har rätt båda två. För med zon 7-8 är det inte mycket av såna saker som växer.

Kramar i mängd.

Berith

31 augusti 2011 12:36

Hahaha..du/ni bor närmare fjällkedjan än vad vi gör :))Och ja , ni har rätt båda två :))

Varma kramar :))

Marina

9 september 2011 20:19

Hej

Vilka underbara fina barnfoton och så stor hon har blivit.

:)

Kramis

Varma och kamratliga hälsningar Marina

Berith

10 september 2011 07:20

Hahaha...ja hon växer så det knakar :))

Varma kramar :))