Margit

23 juli 2011 15:55

Kan förstå...den rädsla och tankar du hann tänka....innan du ficj taf´g i "dotra" därborta i Norge och Oslo...Så frukatansvärt...att sånt kan hända...en enda "liten människa"..som har det fel" i huvudet....
Läste att det är ett 80 tal..eler 90 tal som dog..i detta otäcka....
Kram till er båda!!! Här sitter vi i Nordmaling och klagar på värmen...
/Margit o Lasse.

Berith

23 juli 2011 18:32

Jodå , nog hade jag puls alltid ...
Ja ett fruktans värt illdåd var vad det var :((
Härär det också kvalmigt ämsom sol ämsom regntunga moln som drar förbi utan att lämna något regn efter sig :))
Det skule faktiskt vara riktigt skönt med ett ordentligt åskoväder som rensar luften en aning :))
Ha det gott go´a Marigt och go´e Lasse , varma kramar till er båda :))

kristina

23 juli 2011 21:47

Det är många tankar som kommer in i huvudet. Skönt att du fick tag på din dotter.
Vi har varit i Malmö så jag såg det på tv igår kväll.
Jag har skickat så mycket kärlek till Norge.
Kram på dig!

Mita

23 juli 2011 23:15

Förstår mer än väl din ängslan och enorma oro innan du fick besked. Ett mamma hjärta oroas alltid oavsett hur gamla barnen blir.
Våra tankar går helt klart till alla drabbade,
Ta hand om dig vännen,
Kramiz!

Berith

24 juli 2011 08:38

Kristina , Ja det är det verkligen ...Det har även jag gjort och gör :))
Varma Kram tillbaka :))

Mita , Ja det gör det verkligen ...då hjälper ingen djupanding ...ett mammahjärtaär som sagt alltid ett mammahjärta :))
Mina/våra med ...
Detsamma vännen , varma kramar :))

Inga-Lill

24 juli 2011 15:49

Jag hade nyss diskat klart när jag hörde orden bombdåd och Oslo på radion för den står alltid på här. Då trodde jag att jag hörde fel men efter en koll på norska tidningar på nätet så förstod jag att denna mardröm var sann. Sen kom beskedet medan vi tittade på nyheterna, att skott hörts från ön, nej vem kunde tro att något sådant skulle hända här i norden. Stackars stackars föräldrar och övriga anhöriga, alla som var med där ute och upplevde detta makabra, hur ska de någonsin kunna leva ett normalt liv.

Tur att du fick tag på Emma och att allt var bra med henne och hennes vänner. Sonen satt och pratade med en norsk kompis, som bodde 500 m från bombplatsen, när de hörde smällen, rutorna i lägenheten sprack. Så nog var det en kraftig smäll allt, sonen sa att det small något fruktansvärt. Tänker på alla dessa som drabbats och önskar att man kunde hjälpa till.

Kramar i mängd.

Marina

30 juli 2011 10:21

Hej vännen
Jag förstår dig att du var orolig för din dotter och vad skönt att höra att hon klarade sig oskadd i Olso efter det som hände. En mamma är alltid en mamma ju och det är så för alla.

Fruktansvärd det där som hände i Norge med bombningen samt det som skedde i Utöja med skjutningen av ungdomarna...

Tänder ett ljus för alla drabbade och hela nationen.

En stor kram till dig vännen.
Vänliga sommarhälsningar